Tid har blivit den moderna världens slavpiska!

Vi är besatta av tid. Av att mäta den. Av att värdera den. Allt ska gå snabbare. Varför vet vi inte riktigt. Det bara är så. Vi ska spara tid så vi hinner med så mycket mer… Verkar ju funka sådär! Varenda människa som kommit till mig det senaste året slåss snarare med en känsla av att hinna med ett skit! Så hur vi förhåller oss till, och använder oss av, tid kanske är jävligt skevt?

Var och såg “Sorry we missed you” igår och jag rekommenderar den starkt. En familj fast i det som så populärt kallas för gigekonomin dvs.“valfriheten” att jobba när man vill genom att matcha utbud och efterfrågan med digitala verktyg. Den sätter fingret på vad tid har blivit. Vad valfrihet innebär och hur vi alla är en en del av den moderna världens slavpiska. Vad det innebär när vi kräver att nattens impulsinköp (av för övrigt en förmodligen helt onödig grej som bara ångesten av att inte kunna sova får dig att tro att du MÅSTE ha) måste kunna levereras inom 24 timmar.

Det finns många sätt att förhålla sig till tid men om vi leker med tanken att en timme kan upplevas olika lång beroende på vad du gör ligger det nära till hands att förstå att vad som är bråttom eller inte i väldigt hög utsträckning är konstruerat av oss människor.

Jag tänker att vi gemensamt kanske kan börja konstruera ett nytt perspektiv? Från att spara den, från att utnyttja skiten ur den, från att göra människor olyckliga av bristen på den faktiskt börja fundera på vad i våra liv som egentligen inte spelar någon roll om det tar lite längre tid? Och försöka stå emot masspsykosen som berättar för oss dagligen hur bråttom massor av irrelevanta saker är.

Alla stora förändringar börjar med små frön och kanske kan vi lämna efter oss en värld till våra barn där lite färre saker är “jävligt bråttom” och de inte kommer använda “jag har tyvärr inte tid” som en normal hälsningsfras…