Känslan av otillräcklighet har blivit en farsot!

Känslan av otillräcklighet tar över och det spelar ingen roll hur mycket man anstränger sig, det räcker aldrig! Klient efter klient vittnar om samma känsla och ofta får den oss att må riktigt dåligt. Att känna sig tillräcklig har blivit en daglig kamp för många och tyvärr en kamp vi oftast förlorar. Jag tror faktiskt den är snudd på omöjlig att vinna om vi inte kan se otillräcklighet ur ett nytt perspektiv!

Jag tror människan är programmerad för att känna sig otillräcklig! Det har varit en förutsättning både för vår överlevnad och utveckling. Ur ett konstruktivt perspektiv kan den få oss att växa. Den kan få oss att hitta på nya lösningar och emellanåt med rätta kritiskt granska sättet vi gör saker på och göra bättre!

Men det har ju helt spårat ur! Det är inte konstigt att känslan av otillräcklighet får människor att kippa efter andan. Gränsen för vad vi idag räknar som “tillräckligt” handlar inte om en mänsklig nivå utan om någon form av proffsnivå. Vi ska vara proffs på allt. På att leva, på att vara föräldrar, på att se bra ut, på att jobba, på att ha ett landställe, på att ha en hobby, på att vara sociala, på att ha ordning, på att ha koll, på att äta rätt, på att träna… Ja det spelar ingen roll vad vi sätter upp på listan, fundamentet är detsamma! Vår inställning till livet är att vi ska vara så jävla bra på allt vi företar oss och den enda känslan som kan uppstå med en sådan inställning är just otillräcklighet.

Jag tror ett fundamentalt problem är att vi lever i en tid där vi jämför allt! Och i alla dessa jämförelser tenderar vi att jämföra päron med äpplen utan att vi ser det själva. Människan är fantastisk! Och unik! Det unika gör att vi kommer att vara bra på olika saker, ha olika intressen och olika fokus. Vi kommer tycka olika saker är olika viktigt och det är precis det här som har gjort att vi överlevt så länge. Vår förmåga att vara delar av ett pussel och undersöka hur just vår pusselbit kan bidra på bästa sätt!

Idag ska varenda del av pusslet vara optimerat. Jag kan jämföra mitt liv med en människa som tjänar miljoner på att ha många följare på Instagram eller en människa som har tio barn och gör hemkärnat smör. Jag kan jämföra mina fysiska aktiviteter med elitidrottare eller mina texter med världskända författare.

Jag inte bara kan jämföra mig med dessa utan min hjärna ser till att jag gör det oavsett jag vill eller inte. Inte för att den vill mig illa utan helt enkelt för att den är designad att göra jämförelser. Det räcker inte med att jag har insikt om att så sker för att tro att jag kommer undan tyvärr. I den strömmen av konstant jämförelse försöker vi vara “tillräckliga”…

Det är ju helt omöjligt! Så vad kan man göra för att mota känslan av otillräcklighet i grind? Det uppenbara är såklart att tagga ner användandet av sociala medier och se vad som händer men idag verkar det vara som att be de flesta att gå baklänges över eld. Så ett mer lättsmält tips är att se till att jämföra äpplen med äpplen och bestämma sig för vilka delar som är viktiga för dig.

Vi behöver inte VARA tillräckliga, vi behöver KÄNNA oss tillräckliga. Och ibland innebär det att känna sig tillräcklig vår otillräcklighet till trots! Det är att vara människa och mänsklig!